Lördagsmorgon för 3 veckor sedan
Förställ er att ni vaknar upp, stäcker er som en katt och hör ljud från vardagsrummet. Tvn är på, barnprogrammen spelar och du hör ditt barn prata lite. Det är dax att gå upp och möta dagen. Du stiger upp. Smyger mot dörren och öppnar den ljudlöst. Du tittar in över rummet och ser din son sitta på golvet och leker med en bil samtidigt som han tittar lite då och då på tvn. I soffan sitter din man med datorn i knät. Du ser klart och tydligt vad som sker på skärmen. En viker upp sig, den andra ska sätta på... precis då för sambon handen in under byxorna...sonen tittar lite på tv bara två meter därifrån...
Jag exploderar! All sans flög ur min kropp. Han gör det alltså fortfarande! Fast vi pratat så mycket och allt han lovat!!?!! Och inför vår son!?!! Är han inte riktigt klok!?!
Jag är så glad att jag gick in när jag gjorde. SOm om det fanns en högre skyddande makt. Att jag fick chansen att stoppa honom innan det påbörjade på allvar. Vad tänker han med? Inför vår son?!! Ska hans se på när hans pappa onanerar?! Han är 1½ år!
Mitt äckel finner inga gränser. Jag måste skydda min son!!!
Hela den dagen, pratar vi, gråter vi. Detta var dagen då allt rasade för mig. Men också dagen från vilken min sambo arbetat hårt med att komma ur det. Jag vet att hans skam inte finner gränser. Han använder inte datorn hemma längre annat än att surfa bredvid mig. Han sitter och läser på kvällarna istället, ser film eller går på promenad. Han för dagbok över det han äter för att tappa vikt och komma tillbaka till livet. Men mina tvivel finns alltid där. Hur ska jag någonsin kunna lita på honom igen när han kan ta sådana otroligt dumma beslut.
Men jag vet att han är slav under porren. Han kunde inte själv förklara hur han tänkte i situationen...anledningen var dock att han kände sig stressad över dagens alla sysslor och förberedelser för den middagsbjudning vi skulle ha samma kväll. Det blev en krystad tillsällning och ansträngningen tog flera dagar att komma ur. Jag ville inte vara där...jag ville inte finnas alls - annat än för min son.
Jag exploderar! All sans flög ur min kropp. Han gör det alltså fortfarande! Fast vi pratat så mycket och allt han lovat!!?!! Och inför vår son!?!! Är han inte riktigt klok!?!
Jag är så glad att jag gick in när jag gjorde. SOm om det fanns en högre skyddande makt. Att jag fick chansen att stoppa honom innan det påbörjade på allvar. Vad tänker han med? Inför vår son?!! Ska hans se på när hans pappa onanerar?! Han är 1½ år!
Mitt äckel finner inga gränser. Jag måste skydda min son!!!
Hela den dagen, pratar vi, gråter vi. Detta var dagen då allt rasade för mig. Men också dagen från vilken min sambo arbetat hårt med att komma ur det. Jag vet att hans skam inte finner gränser. Han använder inte datorn hemma längre annat än att surfa bredvid mig. Han sitter och läser på kvällarna istället, ser film eller går på promenad. Han för dagbok över det han äter för att tappa vikt och komma tillbaka till livet. Men mina tvivel finns alltid där. Hur ska jag någonsin kunna lita på honom igen när han kan ta sådana otroligt dumma beslut.
Men jag vet att han är slav under porren. Han kunde inte själv förklara hur han tänkte i situationen...anledningen var dock att han kände sig stressad över dagens alla sysslor och förberedelser för den middagsbjudning vi skulle ha samma kväll. Det blev en krystad tillsällning och ansträngningen tog flera dagar att komma ur. Jag ville inte vara där...jag ville inte finnas alls - annat än för min son.
Då jag vaknade upp
För ca två månader sedan vaknade jag upp. Min sambo och min son satt i köket och åt frukost. Jag hörde deras glada röster och fösök till samtal. Min son pratar inte ännu så att vi försår, men dagligen pågår de mest underbara samtal. Jag tittar in i köket och se solljuset stråla in över där de sitter. Färgerna är klara och vackra. Vår ligger i luften. Hopp likaså.
Jag sätter mig i soffan och tar upp min laptop. Jag känner molnen dra in över mitt sinne och hur magen knyter sig. Jag går på autopilot när jag loggar ut från mitt konto och in på hans. det han skapat på min dator för att jag ska slippa all hans teknikintresse och risken att de övertar mina favoritlänkar. Jag styr mot internethistorik och ögonen scannar desperat. Hjärtat bulltar, jag andas snabbt. Jag söker...
..och jag hittar.
Allt står still. Det känns som om jag sitter i en glaskupa där ljud och ljus inte tränger in. Nakna unga kroppar. Rakade. "Snälla flickor". Överallt. Historiken visar: 22.33, 18.16, 13.22, 07.36
Överallt. Närsomhelst. Mitt liv stannar.
Autopiloten tar datorn i handen och beger sig till köket. Jag tittar på honom. "Är det det här som du kallar underhållning?" jag vänder skärmen mot honom utan att sonen ser. "Och på min dator!"
Han stelnar. Han är tagen på bar gärning. Det jag letat efter har blivit sanning och min känsla visade sig vara rätt. Han har ljugit. Min kära sambo är inte den jag trodde att han var. Han har gått bakom ryggen på mig. Han suckar, nästan lättad över att blivit påkommen? Vem är den där människan på andra sidan mitt köksbord?
En älskad
Jag förstod direkt jag såg honom att mitt liv aldrig skulle bli detsamma. Hans uppenbarelse fick mig att bli varm ända in i själen och min länktan att få omslutas i hans famn, hans värld och hans sinne blev en självklarhet.
Jag trodde aldrig att jag kunde bli kär i en person som han. En lite udda person. Någon som levt för sitt arbete och en som inte trott på att kärlek skulle vara något för honom. En snäll människa som konstant blivit uttnyttjad av chefer, flickvänner, föräldrar och vänner. En ensam människa med det varmaste hjärtat.
Jag såg inte hans omoderna kläder, hans lite tafatta rörelsemönster, hans taffliga försök att ge mig en första kram - det jag såg var hans ögon. Djupt blå, omringade av tjocka vackra fransar och hans fylliga perfekt formade läppar som sprack upp i ett bländande leende. Hans röst...
Jag var förlorad sekunden jag såg honom.
Två år och lite mer har nu passerat. Vi lever ihop. Vi har ett underbart gossebarn. Vi har ett liv tillsammans. Vi skrattar varje dag, kramas, pratar och diskuterar. Vi lever. Vi älskar...
