En älskad
Jag förstod direkt jag såg honom att mitt liv aldrig skulle bli detsamma. Hans uppenbarelse fick mig att bli varm ända in i själen och min länktan att få omslutas i hans famn, hans värld och hans sinne blev en självklarhet.
Jag trodde aldrig att jag kunde bli kär i en person som han. En lite udda person. Någon som levt för sitt arbete och en som inte trott på att kärlek skulle vara något för honom. En snäll människa som konstant blivit uttnyttjad av chefer, flickvänner, föräldrar och vänner. En ensam människa med det varmaste hjärtat.
Jag såg inte hans omoderna kläder, hans lite tafatta rörelsemönster, hans taffliga försök att ge mig en första kram - det jag såg var hans ögon. Djupt blå, omringade av tjocka vackra fransar och hans fylliga perfekt formade läppar som sprack upp i ett bländande leende. Hans röst...
Jag var förlorad sekunden jag såg honom.
Två år och lite mer har nu passerat. Vi lever ihop. Vi har ett underbart gossebarn. Vi har ett liv tillsammans. Vi skrattar varje dag, kramas, pratar och diskuterar. Vi lever. Vi älskar...
Kommentarer
Trackback
