Lördagsmorgon för 3 veckor sedan

Förställ er att ni vaknar upp, stäcker er som en katt och hör ljud från vardagsrummet. Tvn är på, barnprogrammen spelar och du hör ditt barn prata lite. Det är dax att gå upp och möta dagen. Du stiger upp. Smyger mot dörren och öppnar den ljudlöst. Du tittar in över rummet och ser din son sitta på golvet och leker med en bil samtidigt som han tittar lite då och då på tvn. I soffan sitter din man med datorn i knät. Du ser klart och tydligt vad som sker på skärmen. En viker upp sig, den andra ska sätta på... precis då för sambon handen in under byxorna...sonen tittar lite på tv bara två meter därifrån...

Jag exploderar! All sans flög ur min kropp. Han gör det alltså fortfarande! Fast vi pratat så mycket och allt han lovat!!?!! Och inför vår son!?!! Är han inte riktigt klok!?!

Jag är så glad att jag gick in när jag gjorde. SOm om det fanns en högre skyddande makt. Att jag fick chansen att stoppa honom innan det påbörjade på allvar. Vad tänker han med? Inför vår son?!! Ska hans se på när hans pappa onanerar?! Han är 1½ år!

Mitt äckel finner inga gränser. Jag måste skydda min son!!!

Hela den dagen, pratar vi, gråter vi. Detta var dagen då allt rasade för mig. Men också dagen från vilken min sambo arbetat hårt med att komma ur det. Jag vet att hans skam inte finner gränser. Han använder inte datorn hemma längre annat än att surfa bredvid mig. Han sitter och läser på kvällarna istället, ser film eller går på promenad. Han för dagbok över det han äter för att tappa vikt och komma tillbaka till livet.  Men mina tvivel finns alltid där. Hur ska jag någonsin kunna lita på honom igen när han kan ta sådana otroligt dumma beslut.
Men jag vet att han är slav under porren. Han kunde inte själv förklara hur han tänkte i situationen...anledningen var dock att han kände sig stressad över dagens alla sysslor och förberedelser för den middagsbjudning vi skulle ha samma kväll. Det blev en krystad tillsällning och ansträngningen tog flera dagar att komma ur. Jag ville inte vara där...jag ville inte finnas alls - annat än för min son.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0