Kramp i ögat
Jag har fått ryckningar kring mitt vänstra öga. Det måste vara stressrelaterat. Det har hållit på sedan igår efter att vi pratat och bråkat och min pojkvän beslutade sig för att helt stänga mig ute. Med det menar jag, att han blev helt tyst och sammanbiten och vägrade prata med mig, svara på några frågor eller föste mig åt sidan när jag försökte närma mig honom.
Allt detta är så påfrestande för oss. Han sov hos vår son inatt och kom över till vår säng på morgonkvisten. Men då när lillen vaknade så gick jag över och sov.
Usch att vara i den här situationen. Jag hoppas bara att vi kan komma över denna kris.
Jag skrev ett brev till honom igår, där jag bad om usäkt för saker jag sa under vårt bråk och att jag är beredd att kämpa med mina egna demoner om han lovar att kämpa med hans. Att jag ska försöka tänka på nuet och framtiden mer än att grotta i det som redan skett. Han blev oerhört tacksam för brevet och några tårar ran ner för hans kind.
Jag måste själv bygga mitt självförtroende och även slå in i mitt huvud att han är sin egen person. Han gör sina egna val - jag gör mina. Kanske finns det skrivet någonstans hur man lär sig att ta livet med en klackspark? Att inte se allt på så blodigt allvar. Visst livet är inte rättvist, vissa tar vad de vill ha utan respekt för andras känslor, medans andra väljer att hålla igen med respekt för andras känslor. Den ena får, den andra inte. Men den första förlorar också något i samma sekund, medan den andre vinner en tillit till sig själv. Så kanske är det rättvist ändå...
Jag behöver ta ett långt avslappnande bad ikväll efter att jag lagt pojken. Annars kommer det hela sluta med att jag blir allvarligt sjuk. Och det är BARA jag som kan bestämma mig för hur jag ska känna i allt detta. JAG har kontrollen och måste få mig själv att sluta slå på mig själv, oroa mig, bygga skräckscenarion eller oroa mig för att han ska göra det ena eller det andra. Det kommer ju alltid finnas kvinnor som kan ge honom mer än vad jag kan, som ser bättre ut och som är sexigare och bättre - såklart i (porr)filmens värld men även i mitt eget kvarter. Och såklart finns det detsamma när det gäller män för mig! Han är absolut inte den snyggaste jag sett eller den bästa tänkbara på alla sätt för mig, så varför ska jag känna att han måste tycka så om mig (fast det tycker jag ju inte, men det kan ju ses som en tolkning av mitt eget beteende). Men trotts att det finns både snyggare och bättre människor för båda av oss där ute så blev vi ju kära i varandra. Av anledningar som jag tror båda av oss fortfarande kan känna fjärillar i magen över. Då spelar ju alla de andra oriktiga och riktiga människor ingen roll, eller hur?
Åh kärleken är en krävande planta!
Allt detta är så påfrestande för oss. Han sov hos vår son inatt och kom över till vår säng på morgonkvisten. Men då när lillen vaknade så gick jag över och sov.
Usch att vara i den här situationen. Jag hoppas bara att vi kan komma över denna kris.
Jag skrev ett brev till honom igår, där jag bad om usäkt för saker jag sa under vårt bråk och att jag är beredd att kämpa med mina egna demoner om han lovar att kämpa med hans. Att jag ska försöka tänka på nuet och framtiden mer än att grotta i det som redan skett. Han blev oerhört tacksam för brevet och några tårar ran ner för hans kind.
Jag måste själv bygga mitt självförtroende och även slå in i mitt huvud att han är sin egen person. Han gör sina egna val - jag gör mina. Kanske finns det skrivet någonstans hur man lär sig att ta livet med en klackspark? Att inte se allt på så blodigt allvar. Visst livet är inte rättvist, vissa tar vad de vill ha utan respekt för andras känslor, medans andra väljer att hålla igen med respekt för andras känslor. Den ena får, den andra inte. Men den första förlorar också något i samma sekund, medan den andre vinner en tillit till sig själv. Så kanske är det rättvist ändå...
Jag behöver ta ett långt avslappnande bad ikväll efter att jag lagt pojken. Annars kommer det hela sluta med att jag blir allvarligt sjuk. Och det är BARA jag som kan bestämma mig för hur jag ska känna i allt detta. JAG har kontrollen och måste få mig själv att sluta slå på mig själv, oroa mig, bygga skräckscenarion eller oroa mig för att han ska göra det ena eller det andra. Det kommer ju alltid finnas kvinnor som kan ge honom mer än vad jag kan, som ser bättre ut och som är sexigare och bättre - såklart i (porr)filmens värld men även i mitt eget kvarter. Och såklart finns det detsamma när det gäller män för mig! Han är absolut inte den snyggaste jag sett eller den bästa tänkbara på alla sätt för mig, så varför ska jag känna att han måste tycka så om mig (fast det tycker jag ju inte, men det kan ju ses som en tolkning av mitt eget beteende). Men trotts att det finns både snyggare och bättre människor för båda av oss där ute så blev vi ju kära i varandra. Av anledningar som jag tror båda av oss fortfarande kan känna fjärillar i magen över. Då spelar ju alla de andra oriktiga och riktiga människor ingen roll, eller hur?
Åh kärleken är en krävande planta!
Kommentarer
Trackback
