fredagsliv med Real Love

Jag har börjat äta antidepp mediciner nu. Jag har hemsk huvudvärk och ont i kroppen, men vet ju att det kan vara introduceringen som gör det. Jag har haft en fruktansvärt dålig arbetsvecka. Har inte fått gågonting gjord och arbetsvöskan med datorn och allt material står på kökssoffan mittimot och får mig att känna mig som en skit. 
Jag har varit ensam med sonen från måndag-onsdagkväll och jag hamnade i något slags komatillstånd. Min sambo åkte med jobbet till ett annat kontor i sverige och jobbade under ett par dagar. Det gick bra för mig att rodda livet här hemma, men inte samtidigt med att jobba verkar det som. Jag har ingen motivation och drivkraft kvar känns det som och jag vet inte hur jag ska ro i land detta. Jag hoppas jag kommer att kunna må lite bättre när medicineringen kickat in.
Det var en pina att ha honom borta. Alla dessa dagar och jag kan inte sluta tänka på vad han kanske gjort. Vi har inte haft sex heller efter att han kom hem eftersom jag har mens och en riktigt jävlig omgång. Vi är också båda trötta. men vi har kramats och gosat.
Det ringde en kvinna hit tidigare i veckan och sa att hon var från sjukhuset och ville erbjuda honom tid. Jag fattade inte förre efteråt att det förmodligen var från Sexologiskt centrum. Hon sa det inte heller - förmodligen av sekretess. Hon vet ju inte att jag vet att han sökt hjälp.
Jag har börjat läsa en bok som heter Real Love av Greg Baer. Han skriver om kärleken i livet och hur de flesta av oss känner oss tomma och ensamma och länktar efter riktig kärlek. Eller som översättaren kallar det Sann kärlek. De flesta av oss har inte fårr lära oss att det är ovillkorlig kärlek för den vi är som räknas och som får oss att bli lyckliga. Alla har vi lärt oss att vi bara får kärlek villkorligen, alltså om vi är på ett speciellt sätt så belönas vi med kärlek från andra. Det gäller i alla relationer och vi gör allt för att förtjäna andras kärlek. Verktygen är att försköna vem vi egentligen är (både kroppsligt, utseendemässigt och mentalt) för att vinna andras gillande, men också geneom att manipulera andra att gilla oss, kontrollera andra osv. Boken beskriver också att det de flesta som har problem i sina förhållanden bottnar i denna problematik. Vi kan inte acceptera den andre fullt ut, för att denne inte får oss att känna oss älskade. Problemet är egentligen inte i den andre utan i sig själv.
Jag har funderat mycket kring det han skriver. Livet handlar om att älska någon. Så varför är då den andres lycka inte den viktigaste? Varför vänder man på det och istället hela tiden kräver kärlek. Författaren förklarar det med att vi är rädda att bli stående ensamma. Och så är det nog. Men det betyder alltså att man ska acceptera allt hos sin parter? Det låter så konstigt för mig. Men det är väl för att kan är "skadad" av tänket att man bara förtjänar kärlek.
kanske sitter det någon sekt bakom dessa tankar, men jag bryr mig inte att kolla efter. Man måste kunna få prata om kärlek utan att yttre/över krafter kommer in. Jag är själv inte religiös och känner mig obekväm att plocka in någon "helighet" i mitt läkande. Men boken berör ingen av detta heller alls. Så det är väl bara budskaper som känns religiöst. Och kanske blir det lätt det när man pratar om kärlek?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0