Vecka 3
Vi går in i vecka tre som kommer att hinna bli vecka nummer fyra innan han ens kommit till Sexcentret han själv sagt att han vill till. Den ena undanflykten efter den andra, låter det som i mina öron. Hade det tagit lika lång tid för honom att söka hjälp om det var något som gällde vår son? Jag hoppas verkligen inte det, för det hade betytt många veckors väntan för honom!
Han har skyllt på allt från telefontider, möten, personer som varit oanträffbara, en vårdcentral som haft andra rutiner än den jag går till osv.
Det är väl ändå jävligt märkligt att det skulle skilja så mycket mellan vårdcentralers sätt att arbeta i samma stad! Ringer de inte upp alla som söker hjälp?! Nej, tydligen inte.
Såg min skype blinka med ett meddelande från honom tidigare imorse. Idag säger han att han faktiskt fått en tid för att bli uppringd. (Har de ändrat system?!!) Men såklart blir han inte uppringd av sin läkare förren på torsdag...(och han kommer väl att glömma som vanligt!). Sedan kommer det att bli fler veckor innan han kan förses med en remiss och få chans att komma dit.
Herregud, om han inte har tillräkligt med motivation att komma till någon som kan hjälpa honom med ett beroende han själv säger att han vill bli av med, då måste ju jag ta beslut innan jag vet vad HAN vill!! Eller hur ska jag orka?!!
Jag hade föreställningen om att han skulle få komma dit och starta processen med att reda ut vad han vill med beroendet. Kanske kommer han fram till att "ja, jag vill leva med porren därför att de ger mig så mycket i mitt live och för mig som person" - då har jag fått det svar jag behöver och jag får ta vår son och flytta. Men är det så att att han kommer fram till svaret att "nej, jag vill komma ur berendet och försöka lösa de underliggande problem som orsakar det med er och min sambos hjälp", då finns det hopp om framtiden och jag kan tänka mig stanna kvar och kämpa - förhoppningsvis med viss stöd av dem också. Jag har ju ingen aning om vad jag har att förvänta mig när det gäller ett liv med en porrmissbrukare. Jag behöver själv stöd, riktlinjer och verktyg.
Och giv mig styrka någon...
Nej nu måste jag sätta på mig den "glada masken" och jobba!
"Haft bra helg?"
"Jodå, tack lika bra som vanligt! Och så fint vädet vi haft!"
"Ja, verkligen! Och allt bra hemma?"
"Jaa, bara bra. Vi är lika nykära som vanligt och lillen han springer för fullt nu!"
"Men vad roligt att höra! Ja, jag har alltid sagt det - ni är en sådan söt liten familj. Och jag är så glad över att du äntligen träffat en sån' fin kille!"
"Mmm, jag med..."
Han har skyllt på allt från telefontider, möten, personer som varit oanträffbara, en vårdcentral som haft andra rutiner än den jag går till osv.
Det är väl ändå jävligt märkligt att det skulle skilja så mycket mellan vårdcentralers sätt att arbeta i samma stad! Ringer de inte upp alla som söker hjälp?! Nej, tydligen inte.
Såg min skype blinka med ett meddelande från honom tidigare imorse. Idag säger han att han faktiskt fått en tid för att bli uppringd. (Har de ändrat system?!!) Men såklart blir han inte uppringd av sin läkare förren på torsdag...(och han kommer väl att glömma som vanligt!). Sedan kommer det att bli fler veckor innan han kan förses med en remiss och få chans att komma dit.
Herregud, om han inte har tillräkligt med motivation att komma till någon som kan hjälpa honom med ett beroende han själv säger att han vill bli av med, då måste ju jag ta beslut innan jag vet vad HAN vill!! Eller hur ska jag orka?!!
Jag hade föreställningen om att han skulle få komma dit och starta processen med att reda ut vad han vill med beroendet. Kanske kommer han fram till att "ja, jag vill leva med porren därför att de ger mig så mycket i mitt live och för mig som person" - då har jag fått det svar jag behöver och jag får ta vår son och flytta. Men är det så att att han kommer fram till svaret att "nej, jag vill komma ur berendet och försöka lösa de underliggande problem som orsakar det med er och min sambos hjälp", då finns det hopp om framtiden och jag kan tänka mig stanna kvar och kämpa - förhoppningsvis med viss stöd av dem också. Jag har ju ingen aning om vad jag har att förvänta mig när det gäller ett liv med en porrmissbrukare. Jag behöver själv stöd, riktlinjer och verktyg.
Och giv mig styrka någon...
Nej nu måste jag sätta på mig den "glada masken" och jobba!
"Haft bra helg?"
"Jodå, tack lika bra som vanligt! Och så fint vädet vi haft!"
"Ja, verkligen! Och allt bra hemma?"
"Jaa, bara bra. Vi är lika nykära som vanligt och lillen han springer för fullt nu!"
"Men vad roligt att höra! Ja, jag har alltid sagt det - ni är en sådan söt liten familj. Och jag är så glad över att du äntligen träffat en sån' fin kille!"
"Mmm, jag med..."
Kommentarer
Trackback
