Jag smyger i mitt eget hem
Jag har aldrig upplevt något liknande. Visst, jag har blivit överkörd förut, av män som behandlat mig som en troffeé, eller kuttersmycket till ett nytt intressant objekt dykt upp. Då har jag dumpats, kanske inte till en början innan gräset på andra sidan är ordentligt trimmat och vattnat, men då daggen ligger ordentligt våt där - då har det varit byebye med mig. Otrohet är vidrigt. Alla gånger jag råkat ut för det har krossat min självkänsla mer och mer. Att sedan också bli sexuellt misshandlad tappade min tro på att goda män finns där ute. Även om jag ville tro.
Hela livet har jag brottats med min självblid. När jag var yngre och så fantastiskt vacker - så hatade jag mig själv. Ansåg att jag var ful, för fel och dum. Jag tycktes inte bli tagen på allvar och allt jag hade att hävda mig med var min kropp. En kropp som följt mig genom livet, som jag upplevt med, som jag stridit med och emot. Som alltid varit vacker, men som tvingats bära en hel del ärr (om en inte så synliga).
Nu smyger den i sitt eget hem. Öppnar stängda dörrrar ljudlöst, tassar på tå, smyger runt dörrkarmar. Där har jag hamnat. Allt för att kunna fungera som ninja i mitt eget hem där jag slåss mot min inutition och mitt kontollbehov. Jag vet att jag har rätt!
Nu händer det någonting!
Vad gör han just nu?
Alla är frågor som dånar lika högt i min hjärna som pulsen slår mig döv. Mörkret ligger tjockt endast tvskenet fladdrar mot väggen. Jag tittar försiktigt runt hörnet. bara så pass mycket att jag med endast ett öga kan titta in över vardagsrummet och soffan.
Jo, där sitter han och jo, han har datorn i sitt knä. Han är konsentrerad och hans hållning spänd och satt.
Mitt hjärta slår så starkt att jag får ont. Tappar nästan luft. Bestämmer mig för att gå in i rummet.
Han gör några snabbkomandon på datorn och tittar upp. "Är du vaken?"
Jag sätter mig ner brevid honom. "Ja, jag kunder inte sova"
Jag sätter mig ner brevid honom. "Ja, jag kunder inte sova"
Han slår ihop datorn och rättar till den stora t-shirten. Jag förstår att han har stånd. Fan, vad håller han på med?
"Jag är trött och går iallafall isäng nu" säger han och reser sig upp och går och lägger sig.
Jag sitter kvar och undrar vad jag just sett. Minnena från den kvällen i december när jag för första gången i mitt liv kom på en man onanera spelar upp i mitt sinne. Jag blir kåt och äcklad av filmen varje gång. Och jag hör hans förklarning, ser hans leende och känner hans famn när han håller om mig och försäkrar mig om att det bara är en spänningslösare. Att han drog en tralla till en tv-serie han följer. Nej - alsolut inte porrfilm! försäkrade han.
Nu när jag sitter på soffan känns den försäkran inte så säker längre. Jag tror han ljuger. Eller är jag nojjig nu? Det är bara min smuttsiga historia som svärtar av sig på ytterligare ett förhållande. Jag måste lära mig hålla isär vem som egentligen gjort vad. Varför straffa de som är oskyldiga?
ja, jag vet att det är bäst så. Att jag nog bara oroar mig för mycket. Att erfarenheten att vara misstänksam bara kör sin vanliga upptrampade bana. Jag har säkert fel denna gång.
Kommentarer
Trackback
